Björkarnas och alarnas fåglar!

Ung hane snösiska (foto: Jörgen Israelsson)

Med några års mellanrum dyker de upp i stora mängder i södra Sverige för att bli en björkarnas, alarnas och ogräsbeståndens karaktärsfågel. Flockarna som ibland kan vara stora uppträder oroligt och rastlöst. När de äntligen slagit sig till ro för att äta, så fascineras man av fåglarnas näpenhet, och då de uppträder i mindre flockar eller ensamma, oräddhet. Hängandet och klängandet ute på grenarnas yttersta spetsar eller i ogräsbestånden ger ofta tillfälle till bra obsar.

Gråsiskorna med raser och systerart/-er är alla väldigt lika varandra i både uppträdande som utseende. De är i allmänhet ganska små och har en spetsig näbb och kluven stjärt. Dräkten är ofta mer eller mindre streckad, med en i varierande grad brun eller gråaktig-vit grundfärg och med en ljus övergump. På huvudet lägger man märke till en sammetsröd (ibland orange eller gul) pannfläck, svartgrå näbbrot och en liten svart haklapp, en gulaktig näbb (mörk på sommaren). Haklappen blir större under våren till följd av fjäderslitage.

Undersidan är i vit, vitaktig eller beigebrun. Bröstsidans och flankernas grundfärg stöter ofta i smutsgrått-beigebrunt (rödbrunt i extrema fall) utom hos snösiskorna som vanligen är mera rent vita. Flankerna är vanligen fläckade eller streckade med två-tre "fartränder". Snösiskorna är dom som vanligen är minst tecknade.

Översidans fjädrar har ett mörkt spolstreck med ofta rödbruna fjäderkanter. Ving- och stjärtfjädrar är svartbruna med ljusa bräm. På hösten är alla siskor ljusare och ofta mer beige-gulaktiga i dräkten. Denna beigeton bleks snabbt under framemot vintern och fåglarna blir först mer vitgrå för att frampå våren och häckningstiden åter bli mörkare. Att de blir mörkare beror på att de ljusa fjäderkanterna (brämen) slits under året. Under häckningstid är gråsiskorna blir mer gråbruna, brunsiskorna mer bruna och snösiskorna mer askgrå.

Gamla hannar har oftast karminröd strupe, hals, kinder och bröst samt en rödaktig övergump. Snösiskhanarna är mycket ljusare är ljusare och har sällan mer än en lätt rosa ton på bröstet. Yngre hannar får sitt röda bröst under första vintern och är följaktligen väldigt lika honorna under hösten. Gamla honor har i varierande grad röda kinder och kan ha rött bröst ibland (undantag!).

Fåglarnas ålder bestäms lättast på stjärtpennornas spetsighet. Ungfåglar har spetsiga toppar emedan äldre har rundade. Man bör dock komma ihåg att ungfåglarna inte sällan byter ut (ruggar) de mittre två stjärtpennorna som då kan se mer runda ut.

För att göra korrekta art-, ras och könsbestämningar bör fåglarna först åldersbestämmas och sedan jämföras med dräkter från den aktuella delen av året. Ett vanligt skäl till misstolkningar/felbestämningar är att dräkter från olika delar av året jämförs med varandra. Det finns fog att påpeka detta då den mesta fältbestämningslitteraturen av utrymmesskäl varit tvungen att avstå från visning av dräkter i olika grader av slitage.          

Här nedan hittar du länkar till mer information. Först hittar du allmänna resonemang byggande på vad jag kommit över och inte minst Alan G. Knox avhandling. Därefter kan du läsa om respektive ras och längst ner så hittar du en länk till ett refrensbibliotek med allt jag hittat om siskor. Bland referenserna finns givetvis även de källor som texterna hänvisar till.